fredwurst

Till skillnad från cirkulationsplatsen uppstod inte övergångstället i Romarriket utan det var under den svenska stormaktstiden när grevinnan Af Silfverstråhle skulle passera en gata. Eller gata och gata det var med dagens mått mätt en lite lerig stig mellan två huskroppar som hade döpts till "Axelstiernas lilla gata". Grevinnan Af Silfverstråhle var en mycket elegant kvinna som säkerligen skulle uppfattas som "bitchig" i dagens samhälle. Eftersom nämnda grevinna dock var nära vän med konungen kom hon allt som oftast undan med sin stroppiga attityd.

Det var en mycket vacker vårdag i maj när grevinnan var ute på promenad och skulle korsa "Axelstiernas lilla gata" som hon förskräckt fick se en stor pöl mitt i vägen där hon ämnade korsa vägen. Hon uppfattade det väldigt udda att det fanns en pöl då det inte regnat en droppe de senaste sju veckorna, men det var urin från dem som hade besökt svartklubben i huset natten innan som hade bildat denna pöl.

Fisförnäm, stroppig och bestämd som kärringjäveln var skulle hon prompt passera vägen just här och ställde sig nu och skrek ut att någon borde hjälpa en dam över vägen. Nu var inte den här vägen någon jättetrafikerad, varpå grevinnan fick stå och skrika i ett par minuter innan det kom någon till undsättning. Den enda som fann sig att hjälpa grevinnan var en ung afrosvensk man som var i staden för att sälja djurskinn. För er som inte vet vad en afrosvensk var kan jag tala om att det var en man eller kvinna av afrikansk börd som bodde i Sverige vid den här tiden. Detta begrepp har sedermera försvunnit ur den svenska vokabulären, men kanske kan dyka upp igen. Denna Afrosvenska man ville naturligtvis hjälpa grevinnan då hon, när hon skrikit ut sin önskan om hjälp, också nämnt att hon var en viktig kvinna som kände kungen. Djurskinnsförsäljaren som såg sin chans att bli hovleverantör ville nu imponera på grevinnan och lade därför ut sitt finaste skinn, nämligen ett Zebraskinn, över pölen så att grevinnan kunde passera torrskodd.

Grevinnan blev mäkta imponerad av den unga svarta mannens hjälpsamhet att hon genast köpte på sig ett skinn. Folk runt omkring blev även de imponerade och man ansåg att ett randigt mönster skulle vara en bra markör för att visa var man bör passera vägar. Befolkningen startade genast lobbygrupper för att få igenom sitt förslag om dessa vita ränder på vägarna och genomslagskraften i detta blev så stort att övergångsställen i England faktiskt kallas för "Zebracrossings".

Detta var ytterliggare en del i Fredwurst historierevisionism som tidigare gett er hur rondellen uppstod. Inget som är skrivet i detta skall på något sätt tas på allvar utan enbart ses som förströelse i den grådaskiga vardagen. Skribenten tackar PB&J, TNE samt Linda för deras bollplanksfunktion i samband med denna skrift.