Vart kommer idrottsgrenarna ifrån egentligen...

Sitter framför min TV och tittar lite på friidrotts-VM, då vaknar tankarna till liv om hur olika idrotter uppstår. Vissa grenar kan man förstå uppkomsten av såsom löpning och spjut till exempel. Löpningen behöver knappast någon presentation då det i ett forntida machosamhälle säkert diskuterades vem som kunde springa snabbast och/eller längst. Spjut härstammar säkert också från forntida jägarsamhällen där jägare tävlade om vem kunde kasta sitt spjut längst. Höjdhopp och längdhopp kan jag också se som en rest från forntid där man antingen skulle hoppa långt och högt för att kunna hoppa över avgrunder eller upp i träd. 

En idrott jag har svårt att förstå vart den kommer är diskus. Hur i hela fridens namn kom man på den idrotten? Det finns ingen logik bakom den grenen alls. Kan det också komma ur ett machoperspektiv där två män diskuterat disken. Det hela kan ha slutat med att det skröts om att de kastade tallrikarna efter maten och köpte nytt porslin, då deras högar med gammalt porslin inte skulle ligga på tomten gällde det att kasta långt. Kanske uppstod en diskussion om vems tomt som var störst och vem som därför fick kasta längst. Alternativet är att man torkade disken genom att slänga det och låta vinddraget torka bort vattnet.

Det är en djungel detta med idrott och vart dessa kommer från, om någon vet sanningen är jag helt klart nyfiken.

För övrigt anser jag att TV4 saknar kompetens att sända idrott, nästan så man tror att TNE är bildproducent hos dem.

/F

Tillägg: Som den mycket intelligenta, vackra och trevliga vännen Ida påpekar så rör det sig givetvis om Friidrotts-EM och inget annat. Ber om ursäkt till alla fanatiker som tagit illa vid sig av detta misstag.

Övergångsstället

Till skillnad från cirkulationsplatsen uppstod inte övergångstället i Romarriket utan det var under den svenska stormaktstiden när grevinnan Af Silfverstråhle skulle passera en gata. Eller gata och gata det var med dagens mått mätt en lite lerig stig mellan två huskroppar som hade döpts till "Axelstiernas lilla gata". Grevinnan Af Silfverstråhle var en mycket elegant kvinna som säkerligen skulle uppfattas som "bitchig" i dagens samhälle. Eftersom nämnda grevinna dock var nära vän med konungen kom hon allt som oftast undan med sin stroppiga attityd.


Det var en mycket vacker vårdag i maj när grevinnan var ute på promenad och skulle korsa "Axelstiernas lilla gata" som hon förskräckt fick se en stor pöl mitt i vägen där hon ämnade korsa vägen. Hon uppfattade det väldigt udda att det fanns en pöl då det inte regnat en droppe de senaste sju veckorna, men det var urin från dem som hade besökt svartklubben i huset natten innan som hade bildat denna pöl.


Fisförnäm, stroppig och bestämd som kärringjäveln var skulle hon prompt passera vägen just här och ställde sig nu och skrek ut att någon borde hjälpa en dam över vägen. Nu var inte den här vägen någon jättetrafikerad, varpå grevinnan fick stå och skrika i ett par minuter innan det kom någon till undsättning. Den enda som fann sig att hjälpa grevinnan var en ung afrosvensk man som var i staden för att sälja djurskinn. För er som inte vet vad en afrosvensk var kan jag tala om att det var en man eller kvinna av afrikansk börd som bodde i Sverige vid den här tiden. Detta begrepp har sedermera försvunnit ur den svenska vokabulären, men kanske kan dyka upp igen. Denna Afrosvenska man ville naturligtvis hjälpa grevinnan då hon, när hon skrikit ut sin önskan om hjälp, också nämnt att hon var en viktig kvinna som kände kungen. Djurskinnsförsäljaren som såg sin chans att bli hovleverantör ville nu imponera på grevinnan och lade därför ut sitt finaste skinn, nämligen ett Zebraskinn, över pölen så att grevinnan kunde passera torrskodd.


Grevinnan blev mäkta imponerad av den unga svarta mannens hjälpsamhet att hon genast köpte på sig ett skinn. Folk runt omkring blev även de imponerade och man ansåg att ett randigt mönster skulle vara en bra markör för att visa var man bör passera vägar. Befolkningen startade genast lobbygrupper för att få igenom sitt förslag om dessa vita ränder på vägarna och genomslagskraften i detta blev så stort att övergångsställen i England faktiskt kallas för "Zebracrossings".


Detta var ytterliggare en del i Fredwurst historierevisionism som tidigare gett er hur rondellen uppstod. Inget som är skrivet i detta skall på något sätt tas på allvar utan enbart ses som förströelse i den grådaskiga vardagen. Skribenten tackar PB&J, TNE samt Linda för deras bollplanksfunktion i samband med denna skrift.


Cirkulationsplats

Tänkte att jag skulle lära er, mina inkompetenta läsare, lite om den underbara uppfinningen Rondellen, eller som det mer akademiskt kallas - Cirkulationsplatsen. Detta rundformade farthinder som pryder våra vägar och sänker vår hastighet när vi som minst vill detta. Cirkulationsplatserna uppstod redan på romartiden under Julius Caesars maktperiod. Det var en tvist gällande en korkek, som väldigt många, man skulle kunna säga en majoritet, ville beskära väldigt kraftigt. I själva verket ville man jämna trädet med marken för att anlägga en ny väg där eken stod. Caesar å andra sidan ville inte att trädet skulle falla offer för skövling och detta utav två anledningar. Den ena anledning var att under just detta träd blev Caesar kysst första gången av en flicka, åtminstone första gången av en flicka som han inte var blodsbesläktad med. Den andra anledningen, som också var den stora anledningen, var att mannen som föreslagit att trädet skulle kapas var samma man som stulit ovan nämnda flicka från Caesar. Då Julius Caesar var en väldigt vrång, otrevlig och annars väldigt lik min gamle vän TNE till sättet, ville han naturligtvis visa sin makt. Alla ansökningar om att såga ner trädet avslogs i väldigt arroganta ordalag och när Caesars trätobroder till slut tröttnat på att ansöka om av såga ner trädet visade han sitt missnöje genom att köra sitt hästspann runt det aktuella trädet varv efter varv efter varv.

Caesar som ansåg detta vara en skymf lät fängsla den protesterande hästspannsföraren och efter en mycket tvivelaktig rättegång dömdes mannen till döden som kom att verkställas genom, just precis, hängning från det aktuella trädet. Detta ansågs inte lämpligt av roms hästspannsförarförening som varje år efter detta på årsdagen av hängningen visade sitt missnöje med Caesar och sin sympati för den avrättade genom att köra varv efter varv runt diverse träd runt om i staden. Detta fick till slut sådana konsekvenser att Caesar fann för gott att den enda lösning på problemet var en kompromiss. Denna kompromiss gick helt enkelt ut på att man byggde vägen och lät trädet stå kvar, runt trädet byggde man en väg som gick i en cirkel runt trädet och döptes efter Caesars trätobroder som bar namnet Cirkularis. Detta gjorde att namnet på denna konstruktion blev just cirkulationsplats.

Vid detta laget har ni förhoppningsvis insett att jag bara skojar med er, men om ni inte kopplat detta får ni anse er lika grundlurade som Wanja Lundby Wedin och bör genast ställa er i skamvrån.

Själv tänker jag avsluta mitt liv, nej jag skojar, min dag och krypa ner i sängen.
Godnatt
/F

RSS 2.0