Sexuell handel

Hittade en artikel på Aftonbladets nätupplaga, som förkunnar att var sjätte svensk man (16 %) har köpt sex. Som djupgrävande murvel börjar jag ju då fundera på hur frågan är ställd? Det enda som nämns om undersökningen i artikeln är, att det är anonyma svar och det är inte troligt att man svarar oärligt då. Tycker det där med statistik är sådär ärligt talat, allting handlar om hur frågan är ställd, samt hur de som sammanställer väljer att vinkla.

Tänk er om frågan är ställd såhär: Har du någonting haft sex med en person efter att denna mottagit någon gåva från dig? Då är nog talet mycket högre än 16 procent, eftersom det är vanligt att man på krogen bjuder varandra på drinkar och sedan går hem och juffsar runt i säng. Och hur många årsdagar har inte slutat med sexuella akter, efter att det har skett överlämnande av blommor och presenter?
Frågan kanske är: Har du betalat för sex? Tänk då om det är antal mindre begåvade män som svarat på enkäten som genast tänker, ja men sex öl har jag ju betalat för. Eller någon bitter man som anser att han i sitt äktenskap måste komma med presenter för att få krypa på och anser sig därigenom köpa sex?

Varför presenteras ingen statistik på hur många kvinnor som har köpt sex? Ska det hållas på med jämställdhet anser jag att kvinnornas sexmissbruk ska framhävas lika mycket som männens!

Sedan vill jag använda en moralfråga som Christer i P3 kör i sitt moraltest. Finns det något som ett moraliskt riktigt sexköp?


/F



Media: AB



Tekniska hjälpmedel, eller oviljan att utvecklas.

Debatten gällande målkameror alternativt straffområdesdomare i fotboll går idag vidare efter att gårdagens skandalösa domslut, där England berövades på ett mål som jag skrev om här, följdes upp av en italiensk linjedomare (förlåt assisterande domare) missade en solklar offside på Argentina. Två stycken rejäla grodor på samma dag, vad är oddsen på det egentligen? 

FIFA vägrar införa målkameror för att de sänker tempot på matchen, samtidigt som man censurerar vad som får repriseras på storbildsskärmarna. Att censurera på storbildsskärmarna kan vara en bra lösning för att lugna ner känslorna på arenan. Att vägra införa målkameror är däremot riktigt korkat om jag får säga min mening, vilket jag också får här. Att tempot skulle sänkas är rent skitsnack enligt mig, precis som jag skrev igår: "Med en videomåldomare hade man i nästa avblåsning fått besked om att bollen var inne, målet kunde dömts och speltiden dragits tillbaka. Behöver inte ens bryta matchen, videomåldomaren kan titta på sekvensen allt medan spelet fortgår."

Det tar inte många sekunder att se en reprisbild och sedan påkalla domarens uppmärksamhet genom headsetet. Inte ens en minut skulle behöva gå åt till detta, något som man kan lätt kan åtgärda med att lägga till ovan nämda tid på halvleken. Det är samtidigt svårt att jämföra med ishockeyn där det handlar om effektiv speltid där klockan står still under spelstoppen, men det får samtidigt inte bli ett hinder. Det är svårt att applicera samma teknik på fotbollen som ishockeyn, men det finns så mycket intelligenta teknikingenjörer i världen att det måste går att ta fram ett system lämpat för fotbollen. 

Offside är svårare att få till en kamera att sköta skulle jag tro eftersom offsidelinjen hela tiden är rörlig. Den kostnaden skulle blir stor om man skulle ha tillräckligt många kameror på varje arena för att täcka upp. Någon som kommenterat ovanstående på en av kvällsjättarnas sida drog paralleller till tennisen där det tydligen piper om bollen är ute (är detta sanning?), men tennisen har som bekant väldigt fasta ramar att röra sig inom med tanke på att sid- och baslinjer är fasta. Likaså hockeyn har en fast offsidelinje som skulle vara enklare att kamerabevaka, men fotbollens är svårare att hantera.

Och om FIFA nu anser att kamerateknik är så fruktansvärt dyrt så är kanske straffområdesdomare ett bra alternativ. Då är det fortfarande en mänsklig faktor som kan fatta beslut direkt och stoppa spelet med sin pipa. Det här kommer att gnällas och diskuteras en lång tid framöver, men FIFA lär hålla på sin ståndpunkt och i sann konservativ anda fortsätta att vägra kameror.

Media: AB, AB, Expressen, Expressen, DN, SVD, SVD

Bakåtsträvande gubbjävlar

Helt makalöst hur bakåtsträvande det internationella fotbollförbundet kan vara. De är emot målkameror och straffområdesdomare som de anser skulle sakta ner matcher, men för bövelen. England har precis blivit blåsta på ett mål, förvisso ett mål som den assisterande domaren ska klara av att se utan hjälp från en kamera, men det kanske inte räcker för att det ska installeras kameror?

Med en videomåldomare hade man i nästa avblåsning fått besked om att bollen var inne, målet kunde dömts och speltiden dragits tillbaka. Behöver inte ens bryta matchen, videomåldomaren kan titta på sekvensen allt medan spelet fortgår. Nu är det väl tur på sätt och vis att det är England som drabbas, de besitter trots allt stor makt i fotbollsvärlden och kanske få till stånd kamerabedömningar.

Sedan är det lustigt att en domare från samma kontinent som lagen dömer. Jag kan förstå att man vill ha domare från tredje kontinent om ett europeiskt land möter ett sydamerikanskt, men när två europeiska lag spelar kan gott och väl en europeisk domare döma. Nu säger jag inte att en europeisk domare hade sett målet, men jag tror, och det här är min personliga uppfattning, att europeiska domare är de bästa.

Hoppas att inte Tyskland går vidare nu tack vare den fadäsen, och jag vet att Geoff Hurst hade en liknande boll 1966 som det dömdes mål på, men rätt ska vara rätt.

/F

Media: AB, Expressen, DN

Kan någon förklara detta för mig?

En söndagsmorgon som denna fick jag en idé att jag skulle utforska bloggsfären lite. Jag själv har skrivit blogg i snart tre år, men ändå inte satt mig in i själva sfären kring bloggandet. Som oinvigd började jag på www.bloggportalen.se där jag själv är registrerad och tittade på vad som låg i topp. Bloggportalen har två stycken topp-listor som förkunnar vilka de mest besökta bloggarna är, sen har de fler topplistor gällande bloggar, men det var besöken som fascinerade mig just nu. Det finns proffsbloggar och privata bloggar, misstänker att proffsbloggarna får mer betalt för sin blogg, men någon snäll läsare kanske kan reda ut det här?

För att då komma till poängen med mitt inlägg, som är att förmodligen trampa någon/några på tårna, men sånt är ju livet ibland. Jag har svårt att förstå hur de här så kallade "topp-bloggarna" kan ha så mycket besökare. Det skrivs inte om något som är utvecklande, det är lite sparsamma texter som talar om hur fulla de var igår. Ett par bilder på det senaste man köpt på gina tricot. Det verkar också vara väldigt viktigt att framställa sig själv som en stjärna av något slag. "Kom och träffa mig på inneaffären", "låt mig marknadsföra din blogg", "kolla vilka kläder jag har köpt".

Det hela blir någon form av idoldyrkan där de här tjejerna, ja större delen är tjejer, blir trendsättare och förebilder. Jag har svårt att förstå grejen, jag har försökt läsa deras bloggar, men jag finner ingen läsglädje i deras texter. Ge mig en blogg som säger något av värde så ska jag följa den slaviskt, men ett par blonderade flickor, med opererade tuttar och, vilket är ännu värre, opererade läppar. Vad har hänt med devisen lev som den du är? 

Det värsta av allt är att några av de här tjejerna tjänar storkovan på det de gör. Jag missunnar inte folk att tjäna pengar och jag är glad att de har en inkomst, men jag är nyfiken på grunden i det hela. Vad är det som gör att folk läser just deras bloggar, vad gör deras texter så intressanta? 

Tror inte att de tjejerna själva läser lågbudgetbloggar som denna, men det vore kul att höra deras syn. Själv ska jag återgå till vardagen med att skita ner mig i arbetets tecken.

/F

Miss me?

Eftersom jag frekventbloggar denna helg lär ni inte sakna mig, men nu är vi inne på leenden. Skönhetsmissar har ju inte alltid gjort sig kända för att vara smarta, och här i Sverige gör vi ju gärna narr av våra grannar i Norge. Här på följande länk kan ni se skönhetsmissar från Norge och det ger upphov till lite skratt. En av tjejerna svarar att Nilen är längsta flod i Norge. Se inslaget här ->  http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article7371794.ab

En miss kände nog också chauffören av den här lastbilen att han gjorde, när han stoppades för en mindre trafikförseelse och istället åkte dit med 20 ton narkotika i bilen. Jag vet inte hur man gör, men ärligt talat om har den lasten i sin lastbil, kör man inte fruktansvärt laglydigt och försiktigt då? Hur som helst lär han nog få skaka lite galler den närmaste tiden. Den ynka borgen sattes till 40 miljoner, kronor.

Nu följer jag fotbollen mellan Uruguay och Korea och fundera som bäst på vad jag gör ikväll?

/F

Statusrader och dess innebörd

Sitter och yrar runt lite på facebook såhär tidigt på midsommardagens morgon. Solen verkar vara på gång utanför och jag laddar för ett träningspass, men det här med statusrader var jag bara tvungen att tycka och tänka lite om. Vad är okej att skriva som statusrad? Hur ofta måste statusraden uppdateras? Och vem skriver man sin statusrad för? Det här är viktiga tankar som kan förändra världen, eller åtminstone något man kan le åt ibland.

Vi börjar med vad som är okej att skriva som statusrad. I skrivande stund är midsommar populärt som statusrad och många har just glad midsommar som status. Andra ska ut och springa, en del ska iväg till vänner och fira midsommardag, någon är bakfull, det tas hand om barn och så vidare. Vart drar man gränsen för vad folk ska veta och vad är det man egentligen vill att folk SKA veta? Om jag skulle drabbas av magsjuka, skulle någon vilja veta ungefär hur många liter jag har kräkits upp, eller vilket färg diarrén har? Förmodligen vill ingen veta det, och jag skulle inte gärna dela med mig av det heller! Om jag tagit ett glas för mycket och är bakfull då? Varför berätta en sån sak? Är inte det lite väl fjortis-aktigt? Eller är det jag som är trist och grå? Min favorit är kryptiska statusrader som ingen riktigt kan lista ut om de är positiva eller negativa. Då tvingar man sina vänner att sakta ner och fundera alternativt att helt enkelt hoppa över dig! Ni som läser, vart drar ni gränsen för vad ni delar med er?

Hur ofta måste denna statusrad uppdateras då? Ska man vara en flitig myra så ska man väl statusa (titta ett nytt verb) så fort man gör något nytt. Då blir det ju beroende på hur aktiv man är i sitt liv hur ofta man uppdaterar, men jag har några vänner som uppdaterar extremt mycket. Det är rader som "godmorgon världen" följt av, "på väg till jobbet", sedan kommer "förmiddagskaffe", "kundmöte", "lunch", "månadsmöte", ja ni förstår poängen. Det går liksom att följa personen i fråga nästan punktligt vad denna gör under sin dag. Då är frågan, finns det ett intresse av det här? Tänk på mig som har ett ombytligt jobb där jag far fram och tillbaka mellan olika platser hela dagarna och utför mina arbetssysslor. Jag skulle kunna uppdatera min status var 10:e minut med ett nytt event, men det skulle mest bli jobbigt va?

Sista frågan är ju då helt enkelt: För vem? Vem skriver man sin statusrad för? Är det för att skryta för vännerna att man drack lite för mycket igår? Eller att man har barn som väcker en, är det för att få en reaktion från vännerna, eller är det bara för att lätta sitt eget hjärta? Här är ju svårt att sia om vad andra människor anser och tycker, men man måste ju ha en orsak att skriva eller? Jag gillar ju som sagt att dumpa ut kryptiska rader som folk måste fundera över, dessa är av två orsaker oftast. Antingen är det för att väcka reaktioner hos folk, eller så ville jag skriva av mig, men det fanns inte tillräckligt mycket för att skriva blogg.

Jag har drabbats av någon brunchrapportsepidemi här tror jag. Det brukar vara mycket prat om statusrader där, men nu är det ju sommarlov för dem. Abstinens kanske?

/F

Media: AB

Saft

Fick jag ett sug efter förut och bestämde mig för att länsa morsans skafferi på ovan nämnda vara. Tror ni att det fanns saft? Svaret är givetvis nej, men allvarligt är inte just saft något som borde finnas i allas skafferier? Det fick bli lite vatten istället, vilket har förstört hela mig dag!
/F

Give me a reason

Midsommarafton, sill, nubbe, färskpotatis, goda vänner, fest. Känns beskrivningen igen? Jag känner igen den, jag har hört talas om hur midsommar firas i flera år. Hur firar du din midsommar? Du är ju ändå här och läser, dela med dig av dina tankar är du snäll.

Min midsommar firas i föräldrahemmet, dock utan föräldrar, men med en katt, min laptop, min gitarr och ett anteckningsblock. Min vana trogen bojkottar jag dessa så kallade storhelger och genomför ännu en i min ensamhet. Jag funderade på det här med facebook, twitter och bloggar, det kallas ju allmänt för sociala medier. Skulle det vara fel att kalla midsommar för en social helg? Begreppet social helg är då en helg där man träffar släkt, familj och/eller vänner, lite så som julafton, nyårsafton, midsommar. Det finns säkert fler helger som är lämpliga att lägga in under begeppet sociala helger, undrar om jag är först med den här tanken. Kanske skulle ta patent på begreppet, bli rik på allas användning av det.

Men allvarligt, det är ett gäng som läser mig nu och ingen kommenterar det minsta lilla. Om ni inte tycker er förstå min tankegång eller anser att det är för djupt eller ytligt för er, fråga då vad jag menar jag vill att alla som läser det här ska vara med på tanken bakom och syftet med texten. Med hjälp av kommunikation kan vi utveckla varandra!

Nu ska jag fortsätta min alternativa midsommar.

/F

Kriget är nära...

Under kategorin vilseledande rubriker får vi nog placera ovanstående rubrik. Danska fotbollslandslaget har precis åkt ut ur fotbolls-vm efter förlust mot Japan, känn på den lite till. Det södra grannlandets supportrar hade dessutom ohövligheten att rikta en känga mot oss i Sverige. "Var är svenskarna", givetvis inte på svenska, stod det på en dansk flagga på läktaren. AB:s rubrik för artikeln är "Danmarks fans hånade Sverige", alla som blev förvånade över att danskarna retades oss räcker upp en hand. Nej ingen som räckte upp handen nej, svenska supportrar hade med all sannolikhet gjort något liknande om vi gått till VM på danskarnas bekostnad.

För övrigt vill jag efterlysa TNE, den lille sadistiske 08:an har inte visat sitt fula tryne på väldigt länge. Kan det vara så att han äntligen blivit bortförd av nazistiska marsmänniskor för provtagning? Kidnapparna kunde väl åtminstone höra av sig i så fall!

/F

Besta… burro… cagão

Dessa tre förvisso oförståeliga ord är dagens favorit. Det är Brasiliens förbundskapten Dunga som utryckt sig med dessa tre ord, som enligt Aftonbladets hemsida ska betyda djur, åsna och skithög. När jag klistrade in dessa tre ord på googles översättningstjänst identifierade google språket som portugisiska, vilket är det språk som används i Brasilien. När översättningen till svenska gjordes däremot kom följande ord upp: Beast, ass, chickenshit. Alltid skoj när fotboll rör upp känslor hos vuxna män till den grad att de sjunker till bebisnivå. Dunga får dock inget straff för sitt verbala utspel vilket jag tycker är bra. Se artikeln på aftonbladet.se

Engelsmännen är inne på det spår som jag slog upp i bloggen 15 mars 2009, nämligen att alkohol och idrott fungerar bra ihop. Fabio Capello lät sina spelare ta ett par öl dagen innan match och det gav resultat till synes, då England vann sin match och kvalificerade sig för slutspelet. Jag tror på fullo att det fungerar med en öl kvällen innan match, mår själen bra, mår kroppen bra. Artikeln finner du här AB.se

Annars ser ju Italien ut att åka ut just nu. Kan inte påstå att det får mig att gråta då jag har svårt för deras fotbollsspel. Jag hoppas på att, i svensk frånvaro, England går hela vägen. Det spel som engelsmännen visat upp ger dock inga större förhoppningar om engelsk medalj, men det kan bara bli bättre från deras sida. Bara för att jag skrev att Italien är på väg ut gör de mål och fixar lite nerv i matchen. Nu kan jag ju inte gärna publicera innan matchen är slut. Där tog matchen slut och Italien åkte ur, får man sjunga den gamla klassiska "ciao, ciao, italia"?

För övrigt anser jag att TNE bör får tjänstgöra som handdukspojke åt det Italienska fotbollslandslaget.

/F

Anonymitet och dess följder

Jag börjar tröttna nu, jag trodde det hade slutat, men det kom tillbaka igen. Det senaste året har varit ansträngt minst sagt. Det har varit anonyma mejl, anonyma brev och anonyma telefonsamtal, det sistnämnda fick mig till och med att byta nummer för att slippa detta problem. Det gick så långt att en vän till mig blev inblandad, men sedan har det varit lugnt ett tag. Tills idag, då det kom ett anonymt vykort hem till mig. Det retar mig nåt enormt att man inte vågar stå för sin åsikt och inte kan skriva under med sitt namn. Så sjukt lågt beteende att agera som så. Jag misstänker att du som hållt på med det här, ja jag tror det är ensam människa, läser min blogg och kanske får du en kick när jag skriver detta. Jag har en enda sak att anse om ditt beteende, det är att det är barnsligt och korkat. Skriv under med ditt namn och stå för din sak, men helst av allt, sluta skriv istället. Lägg din energi på dig själv istället.

/F

Konsten att leva med ovissheten

Som titeln avslöjar känner jag en viss ovisshet för närvarande. Ibland känner jag mig som den klassiska göteborgshumoristiska frasen "jag är för närvarande frånvarande". Det här med min lilla textremsa du just nu läser till exempel, varför skriver jag den? För vem lägger jag ner några futtiga minuter av mitt liv? Till vilket nytta gör jag detta? Inte för att jag på något sätt har bättre för mig just nu, men vad får jag ut av detta. Kanske skulle ta mig för att dra igång en blogg till och renodla den här till en ren åsiktsmaskin, eller kanske låta den nya bloggen bli åsiktsmaskin. Kanske starta tre-fyra bloggar till med olika teman beroende på vad jag känner för att skriva om. Kanske lägga av helt och hållet och bli inbunden eremit?

Dessa enorma stora tankar som präglar mitt huvud och plågar min själ. Dessutom är det fruktansvärt ont om kommentarer när jag väl skriver. Inte ens den gode TNE, eller nej han är inte god han är allt igenom en ondskans skepnad, tar sig tid att komma med försupna oförståeliga inlägg.

För övrigt anser jag att TNE borde avlägsnas från sin scrotum och bli donerad till nordkoreansk kärnkraftsforskning som provdocka.

/F

En allmänt trevlig helg i norra Danmark

Jag har varit på en liten minisemester mina vänner, och de ovänner och ofrälse som läser mina tankar. Det började med avfärd i torsdags morse då mina kära päron hämtade mig. Sedan satt vi i en SAAB väldigt många timmar innan vi till slut nådde vårat mål, som var Höör. Orsaken till resan var att min kusins son tog studenten i torsdags, min far och jag turades om att köra ner till Höör. Eller farsan körde till Ödeshög och jag körde resterande sträcka, givetvis med en baktanke då det vid framkomsten fanns kall öl att dricka. Det gjorde att morsan fick köra till Eslöv där skolan låg, det var helgens första framkallande av ond blick. Den andra onda blicken fick jag av min kusin, han hade en whiskey som var stämplad 1962, som inte skulle öppnas förrän han fyllde 50. Raskt slängde jag ur mig: "Det är ju nästa vecka" varpå ond blick nummer två dök upp följt av kommentaren: "Det är två år till det och fortsätter du i den stilen får du aldrig uppleva den dagen". Kände mig rätt nöjd faktiskt.

Ond blick nummer tre och fyra kom tätt inpå varandra när vi satt och åt mat, jag satt vid ett bord med den lille (194 cm långe) studenten, hans föräldrar och min mor. Min lille kusin (196 cm lång) frågade mig om jag hade skaffat någon flickvän, onda andar flög i mig och repliken blev blixtrande snabbt: "Nej för satan, jag har både diskmaskin och tvättmaskin så det behövs inte!" Min mor och min kusins fru, som flankerade mig, vände sig raskt mot mig med mördande blickar och frågade vad jag sa. Misstänker att mitt leende avslöjade mig, men jag tyckte det var roligt iallafall.


Annars bestod helgen av lugn och ro, tennisen bevittnades givetvis i fredags och lördagen fick se en utflykt på den skånska slättmarken. Studenten spelade fotbollsmatch borta mot Dösjöbro, som låg i ett samhälle vid namn Dösjebro. Försök inte uttala detta med östgötsk dialekt, då det inte låter alltför muntert. På skånska däremot låter det ungefär som vanligt som om någon satt en lite lagom mosig ananas i svalget och försöker prata.


Söndagen blev hemresa med tennisfinalen på radiosporten, till mina föräldrars lycka. Tennis som radiounderhållning får väl anses hålla en något låg underhållningsprofil, men det fick duga i brist på tv.


Det där med lugna helger utan dator är inte så dumt och kanske får bli lite oftare!


/F

RSS 2.0