Hur tänkte vi nu?
Vi satt tyst och väntade på tecknet, som skulle sätta igång hela actionen. Vi hade legat och tryckt i snart ett dygn och väntat på måltavlan som skulle komma gåendes på Luntmakargatan. SÄPO-chefen hade gett oss tydliga direktiv att måltavlan skulle inhämtas levande, men chockad och utan onödigt oväsen. Måltavlan var en högt uppsatt chef på en av kvällsjättarna som hade tappat tron och började släppa avslöjande detaljer om den komplott som SÄPO spelat upp i syfte att säkra sin egen existens
De hade försökt hålla komplotten levande med hjälp av bloggarbimbos, men deras insats var inte tillräcklig. Ingen var egentligen förvånad, men det var ett försök som var tvunget att provas på. Bloggbimbosarna skrev dock bara en massa oväsentligheter om H&M senaste klädesplagg och andra ytliga larvigheter.
Plötsligt höjde styrkechefen sin arm som ett tecken till agenterna att vara beredda. Pulsen steg hos samtliga de 12 agenter som hopkurade i en buske i en väldigt homofil ställning, det fanns nämligen bara en buske som de alla var tvungna att få plats i. På platsen fanns två buskar och styrkeledaren intog den ena, och agenterna den andra. Styrkeledaren sänkte sin arm och agenterna skred till verket. Inom loppet av 30 sekunder hade 12 agenter omhändertaget sin måltavla och placerat denne i en minibuss som snabbt försvann från platsen. Kvar fanns endast måltavlans ica-kasse med matvaror samt en systembolagspåse som måltavlan burit på. Den var dock tom eftersom en av agenterna hade varit snabb och tagit innehållet med sig i minibussen.
Kommentarer
Trackback
