Åter till brottsplatsen

En stilla promenad kan ibland vara oerhört avslappnande, men ack så minne mycket en promenad kan väcka till liv. Jag gick runt mina forna domäner där jag växte upp och lekte som liten. Runt skogsdungarna vi som små hade till krigslekar, kurragömma och cykeltävlingar. Samma skogsdungar vi använde som gömställe för folköl och festplats i tonåren. De skogsdungar som förr verkade så mystiska och stora, men idag bara består av ett par träd och lite stenbumlingar som förr var klippiga berg man modigt besteg. Stegen gick förbi grusplaner där det spelades boll hela dagar, långt innan kabel-tv och tv-spel gjorde intrång på fritiden. Den numera nedlagda fritidsgården där vi spelade punk, rock och drömde om den där snygga tjejen i nian. Allt detta väcker minnen till liv, men ändå känns allt så avlägset och ångestladdat idag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0