fredwurst

Det slår mig ibland hur inrutade och tråkiga vi svenskar egentligen är. Ta det här med främlingar till exempel, och då menar jag inte invandrare utan främmande människor. Som svenskar är det nästan förbjudet att ta nya kontakter om de inte läggs i famnen på oss. Att bara stanna till på ett fik och säga "hej, får jag slå mig ner" skulle få de flesta att dra öronen åt sig och utbrista ett vagt "ja", för att sedan sitta och titta åt varsitt håll utan att prata.

Varför är det så otroligt farligt att lära känna en ny människa? Eller varför får man inte prata med folk hur som helst när man träffar dem? Måste man verkligen vara gamla vänner eller åtminstone ha träffats i sällskap av andra människor först för att det ska vara okej att ta en kontakt?

Inbundna torra och tråkiga, är det verkligen så vi vill framstå? Jag tvivlar på det, men varför gör vi inte slag i saken?
F