fredwurst

Det krävs ibland väldigt lite för att väcka upp gamla minnen, gamla depressioner och gamla glädjeämnen. Det räcker ibland med att telefonen ringer en lördagskväll och en bekant röst säger: "Vi bor på rum 422" klart du kommer förbi och hälsar på va? Sagt och gjort, dit for jag och satte mig i en fjädrande stol vid ett runt bord, tillsammans med två kamrater från den gamla tiden, lite vin och ett jävla tjatter. Vi pratade om allt möjligt som hände då, och hur det kunde varit om "om" funnits att tillgå lite oftare i livet. Frågan är hur många det tar innan man träffar dessa vänner igen dock? Varje gång kan vara den sista vilket gör det hela tyngre och man önskar att tiden kunde stå still ett tag, men i vanlig ordning gör den inte det utan blir ett stressande moment. Stort tack, H & T, för en trevlig pratstund dock.

Today's a gameday, and I'm prepping for todays challenge.
/F