fredwurst

Benke stod och tittade, det var nu det skulle ske. I månader hade han och hans kumpan Bosse förberett stöten. Minutiöst hade de planlagt alla händelser som skedde runt målet. Alla leveranser, stamkunder och väktarbesök hade granskats. Tidpunkter för när de anställda anlände, tog rast och gick hem för dagen fanns nedskrivna i ett anteckningsblock och inpluggade i Benkes huvud. De båda gärningsmännen hade lagt allt annat i livet helt åt sidan den senaste tiden och gått in i rollen inför deras stora stöt. Flickvänner hade sumpats, relationen till respektive föräldrar, som förvisso inte var bra innan, hade gått helt förlorad. Bosse hade fått sparken från sitt extraknäck hos klockförsäljaren på Stora torget. Lägenhetshyran hade inte blivit betald på fem månader och de skulle nästkommande måndag bli vräkta med våld, något som de hade vetat om de läst posten, och telefonen och elen var avslagen.

Flyktvägen var planlagd in i minsta detalj till fots förbi S:t Larskyrkan längs S:t Larsgatan upp via Ågatan till Flyktcykeln på klostergatan sedan Vasavägen upp för att korsa under Västra vägen in i Gottfridsberg, allt för att kunna försvinna in i Rydsskogen och komma ut i Ryd, där de delade på en trerummare. De hade tagit en kompis till hjälp som vakthållning mot att denna fick vara med och dela på bytet. Kompisen som var norrländsk stod utanför och kollade så inga poliser befann sig i närheten. När norrlänningen tyckte kusten var klar signalerade han till Bosse som började föra ett ohyggligt liv inne i affären. Bosse började högljutt klaga över priset på en vara, något som var enkelt för honom då han var snål av naturen. All personal och alla kunder började titta mot Bosse och det var startskottet för Benke, snabbt som fan slängde han ner varorna i den väskan han hade med sig in. Innan någon visste ordet av hade han sprungit ut genom kassorna, ut ur butiken och var inne på den utstakade flyktvägen. Butiksföreståndaren försökte ta upp jakten till en början, men han fick snabbt se sig frånsprungen. Den norrländske kumpanen smög diskret från platsen. Bosse sansade sig i sitt gapande och lämnade butiken muttrandes att smuggelcider minsann var bättre att köpa.

Nyhetssändningarna började redan inom de närmaste timmarna rapportera om den oerhört fräcka stölden. Poliser intervjuades i sändningar och på tidningars nätupplagor, men ingen av poliserna nämnde kopplingen mellan den snåle gaphalsen, den mystiske norrlänningen och gärningsmannen. Ska sanningen fram förstod aldrig polisen att det fanns en koppling mellan dessa, de trodde hela tiden att det rörde sig om ett lustigt sammanträffande.

Under tiden som polis, åklagare och massmedierna började sina undersökningar om stölden hade Benke tagit sig ganska ostört hem till Ryd efter att ha legat lågt i Rydsskogen ett par timmar. Där väntade Bosse och Norrlänningen. De tre kumpanerna tittade på varandra och log, de började snart skratta högljutt och började plocka upp stöldgodset. sex plattor starköl, två plattor cider, fem flaskor "skeppet" (Som Benke älskade) och ett antal vinare blev bytet från kuppen. De tre satte sig ner, njöt av dryckesvarorna och tyckte det var skönt att slippa lägga surt ihoplånade CSN-pengar på alkohol. Nu hade de istället skaffat en bra grogrund inför kvällens besök på HG där de skulle försöka lura med sig en varsin ung student hem.

De tre fåntrattarna, som vore det bästa tänkbara namnet på denna stöld-liga, själpte i sig av stöldgodset och vinglade sedan ut i Rydsnatten. Polisen gick igenom fallet gång på gång, men famlade också de i ett mörker och lyckades aldrig någonsin få till en lösning på brottet som än idag har legendstatus i studentstaden.