StudentOrkesterFestivalen
Okej mina kära fåtaliga supportrar, jag ska börja med att be om ursäkt för att jag inte har skrivit något på länge. Jag har inte haft den rätta inspirationen som har krävts för att förgylla eran vardag med dårskap ur mitt liv. Nu har jag dock fått lite inspiration att ta tag i saken, nej inte den saken Saara jag vet nog vad du tänkte på, jag menar självklart bloggskrivning.
Har varit på VFU i Finspång ett tag, men nu är jag tillbaka i Linköping igen. Helgen som gick var det SOF (Student-OrkesterFestival) i Linköping, detta var ju ett arrangemang som eran vardagshjälte kände sig nödgad att besöka, allra helst sedan Buttis och Figge var snälla nog att köa till sig en biljett till lille mig, trevliga killar det där någon borde bjuda dem på en öl (cider för vissa mindre manliga). Själva festen inleddes i onsdags i Norrköping, men jag orkade inte åka dit.
Torsdagen fick bli min premiärkväll, en snabb sväng till Hanna Marcus (vilket jag tycker är ett fyndigt namn på Mackes flickvän) sedan vidare till festivalen som var belägen i Folkets park. Trevlig fest som fan, en del trevliga tjejer att dansa lite med och mycket trevligt folk att prata med, bra priser på öl och så där. Kvällen var i allmänhet lugn och sansad, dock med en liten fyndig händelse. Vi stod ett gäng på dansgolvet och dansade och någon fick tag på en bollhavsboll. Denna bollen började vi leka fotboll med, vilket givetvis ledde till att Fredo sträckte sig i låret. Snacka om att det ledde till lite asgarv, men vad gör man inte för showens skull liksom.
Fredagen blev den kvällen som blev mest minnesvärd dock, tyvärr på fel grunder. Alldeles strax ska jag berätta hur detta gick till, men först lite bakgrundsfakta. Min vän Marcus hade köpt en en-dagarsbiljett till SOF och skulle besöka festivalen denna dag. Vi inledde dagen med en liten promenad ner på stan och handlade lite, vi bestämde oss också för att köpa en tre-liters låda med vin att dela mellan oss. sagt och gjort, vi for hem till mig tog en liten Guiness vardera och lirade CM innan vi cyklade upp mot Skålland där vi skulle stråla samman med bl.a. Buttis och Figge. Vinet rann nerför våra strutar likt vatten i en fontän och vi blev lite runda under fötterna. Min lilla syster kom förbi och vi bjöd in oss själva på deras statistiksfest, jag vet statistikfest låter inte kul, men det var trevligt hursomhelst. Vinet fortsatte flöda nerför strupen på mig och helt plötsligt var det dags att ta sig till Festivalområdet. Tydligen var Fredo jävligt knökfull för cykeln ville inte lyda. Lagom vid Rydsspåret skulle jag cykla om min systers vänner när oturen (alkoholen) ställde till bekymmer. Det enda jag egentligen minns är att några (!!) hjälper mig upp från marken och frågar hur jag mår. De ledde mig till festival området, där jag stannade en stund innan jag ledde cykeln de 500 meterna hem vilket tog 1 timme kanske lite mer.
Dagen efter träffade jag dessa räddande människor igen som förklarar att jag var någon decimeter från att slå mitt lilla huvud i en trottoarkant, och att jag bara bekymrat mig över det pinsamma i att ha vurpat på cykel. Jag har lite skrapsår och ont i kroppen, men lika glad är jag för det.
Lördagen blev inte fullt lika fartfylld med tanke på mina kroppsliga plågor, men en fest viker man ju inte ner sig för sådär lätt inte. Förfestade med SSK:are (sjuksyrror för er som inte vet) trevliga prickar det där. Sedan for vi ner på festivalen och dansade, flörtade och kramades lite. Trevlig kväll blev det, fick ett samtal med mina räddande änglar som tyckte jag hade varit lite småsöt iallafall trots min vurpa. Skönt att de kunde skratta åt det iallafall.
Söndagen blev lite lugn en lång promenad med en vän (inget romantiskt Saara rent vänskapligt) innan det blev en pizza och lite soffliggning. Insåg att det är tur att man inte dricker sprit så frekvent alltför ofta iallafall. Lite besviken att det inte blev något ragg under SOF, men fredagen var säkert min dag hade jag bara hållt mig någorlunda i skinnet så kanske. Man måste ju få drömma iallafall.
Jag ska försöka skriva lite oftare nu, men på torsdag är det tenta så det kanske dröjer tills dess.
Puss på er så länge
/Fredwurst
Har varit på VFU i Finspång ett tag, men nu är jag tillbaka i Linköping igen. Helgen som gick var det SOF (Student-OrkesterFestival) i Linköping, detta var ju ett arrangemang som eran vardagshjälte kände sig nödgad att besöka, allra helst sedan Buttis och Figge var snälla nog att köa till sig en biljett till lille mig, trevliga killar det där någon borde bjuda dem på en öl (cider för vissa mindre manliga). Själva festen inleddes i onsdags i Norrköping, men jag orkade inte åka dit.
Torsdagen fick bli min premiärkväll, en snabb sväng till Hanna Marcus (vilket jag tycker är ett fyndigt namn på Mackes flickvän) sedan vidare till festivalen som var belägen i Folkets park. Trevlig fest som fan, en del trevliga tjejer att dansa lite med och mycket trevligt folk att prata med, bra priser på öl och så där. Kvällen var i allmänhet lugn och sansad, dock med en liten fyndig händelse. Vi stod ett gäng på dansgolvet och dansade och någon fick tag på en bollhavsboll. Denna bollen började vi leka fotboll med, vilket givetvis ledde till att Fredo sträckte sig i låret. Snacka om att det ledde till lite asgarv, men vad gör man inte för showens skull liksom.
Fredagen blev den kvällen som blev mest minnesvärd dock, tyvärr på fel grunder. Alldeles strax ska jag berätta hur detta gick till, men först lite bakgrundsfakta. Min vän Marcus hade köpt en en-dagarsbiljett till SOF och skulle besöka festivalen denna dag. Vi inledde dagen med en liten promenad ner på stan och handlade lite, vi bestämde oss också för att köpa en tre-liters låda med vin att dela mellan oss. sagt och gjort, vi for hem till mig tog en liten Guiness vardera och lirade CM innan vi cyklade upp mot Skålland där vi skulle stråla samman med bl.a. Buttis och Figge. Vinet rann nerför våra strutar likt vatten i en fontän och vi blev lite runda under fötterna. Min lilla syster kom förbi och vi bjöd in oss själva på deras statistiksfest, jag vet statistikfest låter inte kul, men det var trevligt hursomhelst. Vinet fortsatte flöda nerför strupen på mig och helt plötsligt var det dags att ta sig till Festivalområdet. Tydligen var Fredo jävligt knökfull för cykeln ville inte lyda. Lagom vid Rydsspåret skulle jag cykla om min systers vänner när oturen (alkoholen) ställde till bekymmer. Det enda jag egentligen minns är att några (!!) hjälper mig upp från marken och frågar hur jag mår. De ledde mig till festival området, där jag stannade en stund innan jag ledde cykeln de 500 meterna hem vilket tog 1 timme kanske lite mer.
Dagen efter träffade jag dessa räddande människor igen som förklarar att jag var någon decimeter från att slå mitt lilla huvud i en trottoarkant, och att jag bara bekymrat mig över det pinsamma i att ha vurpat på cykel. Jag har lite skrapsår och ont i kroppen, men lika glad är jag för det.
Lördagen blev inte fullt lika fartfylld med tanke på mina kroppsliga plågor, men en fest viker man ju inte ner sig för sådär lätt inte. Förfestade med SSK:are (sjuksyrror för er som inte vet) trevliga prickar det där. Sedan for vi ner på festivalen och dansade, flörtade och kramades lite. Trevlig kväll blev det, fick ett samtal med mina räddande änglar som tyckte jag hade varit lite småsöt iallafall trots min vurpa. Skönt att de kunde skratta åt det iallafall.
Söndagen blev lite lugn en lång promenad med en vän (inget romantiskt Saara rent vänskapligt) innan det blev en pizza och lite soffliggning. Insåg att det är tur att man inte dricker sprit så frekvent alltför ofta iallafall. Lite besviken att det inte blev något ragg under SOF, men fredagen var säkert min dag hade jag bara hållt mig någorlunda i skinnet så kanske. Man måste ju få drömma iallafall.
Jag ska försöka skriva lite oftare nu, men på torsdag är det tenta så det kanske dröjer tills dess.
Puss på er så länge
/Fredwurst
