En kylslagen Onsdag, men en stekhet hjälte (nåja)!
Flight SK485 anlände till Arlanda från Oslo klockan 08.00 efter en resa på ungefär 1 timme, ur planet kliver det passagerare av alla möjliga typer, mer eller mindre intressanta för omvärlden redo att företa sig sina uppgifter på plats i Stockholmsregionen, ungefär samtidigt i en lägenhet 238 km därifrån, närmare bestämt i Linköping, slår våran hjälte upp ögonen för första gången denna morgon, till sin stora fasa insåg han att ingen av de fyra välsvarvade blondinerna från igår var kvar i hans sunkiga lya. Efter en snabb koll med sitt inre insåg han att blondinerna bara var en dröm och att han i vanlig ordning var ensam, "jävla skit" tänkte han, kollade på klockan och bestämde sig för att sova en liten stund till. Den lilla stunden blev väldigt liten för bara en kvart senare vaknade han upp med ett ryck och misstänkte det allra värsta, men efter en snabb koll på klockan hade han inte försovit sig och snusdosan låg kvar där den skulle. "Och folk undrar varför i helvete man hatar mornar" tänkte Fredwurst innan han begav sig mot köket för att styra upp dagens första drink, morgontéet.
Ett par smörgåsar fick göra hans Té sällskap nerför strupen innan det var dags att ta tag i dagens fall, men i vanlig deckaranda (?) hamnade vår vän framför en dator istället, där samtalade han med några goda vänner, dagsuppgifterna kan gott vänta tänkte han lite lagom kaxigt i tron att han med lätthet skulle ro iland dessa under eftermiddagens fåtal timmar, något han blev tvungen att klara av eftersom det skulle vara slutfört dagen efter. "Tur att man fortfarande är ung" tänkte han och insåg att nattsömnen kanske skulle få stryka på foten, men vad gör väl det i den här världen, man får vara glad att man kan sova i en säng.
Dagens uppdrag var att bege sig till NH där en föreläsning skulle hållas, denna föreläsning kunde vara en viktig post i jakten på att lösa det fall Fredwurst för närvarande arbetade med. Men innan vår vän hann ge sig av mot föreläsningen ringde det på dörren, och Terror stod utanför, kallfrusen och ensam sökte hon lite värme och sällskap innan det var dags för dagens schemalagda aktivitet.
Efter föreläsningen var det dags att ta sig hem i snålblåsten, för att sätta igång med de uppgifter som skall vara färdiga till imorgon, av någon konstig anledningen finns det väldigt mycket som blir viktigt att göra istället för de måsten som finns i världen varför vår vän sysselsatte sig med lite studieflykt en stund, inget ont som inte för något gott med sig dock, disken blev omhändertagen iallafall så någon nytta blev utförd i hans miserabla lya. Något som medförde att våran (anti)-hjälte kunde känna sig nöjd med det han åstadkommit fram till den punkten på dagen och istället kunde koncentrera sig på det han borde, något han gjorde. Fortsättning följer.
tyckte det var dags att skriva på ett fyndigt sättom hur dagen upplevs, det kommer fler avsnitt om hjälten och hans vardag.
Har idag fått reflektera över över hur mycket man läser och skriver på en dag, med tanke på att ni har läst ända ner hit så har ni läst 499 ord fram till och med stycket innan detta. I och med denna uppgift har jag insett att man läser en enorm mängd text dagligen, och som student blir den siffran hysteriskt stor! Det är nästan så att man blir mörkrädd av att tänka på en sådan sak.
Har min dag bara bestått av att tro att jag är en deckare då? Nej blir svaret på den delikata frågan, i förmiddags ringde faktiskt en vän som jag saknar och pratade med mig, det kändes roligt att hon ringde, hoppas jag kan få träffa henne snart igen, men det ska jag få också till helgen är det sagt att vi ska på samma fest. Sen ska jag bosätta mig hos mina föräldrar i två veckor under min praktik, mammas mat är inte dum.
Och dagens I-landsproblem tar nog ett pris i dumhet, jag har kommit fram till att det är obekvämt att ha plånboken i bakfickan på jeansen. Detta medför att när det är för varmt för att ha en jacka på mig måste jag ha plånboken i bakfickan vilket jag inte gillar sådär jättemycket. Det måste betraktas som ett grymt I-landsproblem va?
Till sist, hur kan Bengt-Åke inte ringa och tjata på MODO-ligan inför hockey-vm? De är i bra form och förbannat duktiga hockeyspelare, men vi har ju olika syn på detta allihopa.
Nej mina lojala fans, nu ska jag ta tag i lite lattjo (not) litteratur inför morgondagens seminarium, någonstans i min deckartext skrev jag att det va lugnt för att jag var ung, det kan jag få äta upp imorgon!
On return seen
Hi then
/Fredo
Ett par smörgåsar fick göra hans Té sällskap nerför strupen innan det var dags att ta tag i dagens fall, men i vanlig deckaranda (?) hamnade vår vän framför en dator istället, där samtalade han med några goda vänner, dagsuppgifterna kan gott vänta tänkte han lite lagom kaxigt i tron att han med lätthet skulle ro iland dessa under eftermiddagens fåtal timmar, något han blev tvungen att klara av eftersom det skulle vara slutfört dagen efter. "Tur att man fortfarande är ung" tänkte han och insåg att nattsömnen kanske skulle få stryka på foten, men vad gör väl det i den här världen, man får vara glad att man kan sova i en säng.
Dagens uppdrag var att bege sig till NH där en föreläsning skulle hållas, denna föreläsning kunde vara en viktig post i jakten på att lösa det fall Fredwurst för närvarande arbetade med. Men innan vår vän hann ge sig av mot föreläsningen ringde det på dörren, och Terror stod utanför, kallfrusen och ensam sökte hon lite värme och sällskap innan det var dags för dagens schemalagda aktivitet.
Efter föreläsningen var det dags att ta sig hem i snålblåsten, för att sätta igång med de uppgifter som skall vara färdiga till imorgon, av någon konstig anledningen finns det väldigt mycket som blir viktigt att göra istället för de måsten som finns i världen varför vår vän sysselsatte sig med lite studieflykt en stund, inget ont som inte för något gott med sig dock, disken blev omhändertagen iallafall så någon nytta blev utförd i hans miserabla lya. Något som medförde att våran (anti)-hjälte kunde känna sig nöjd med det han åstadkommit fram till den punkten på dagen och istället kunde koncentrera sig på det han borde, något han gjorde. Fortsättning följer.
tyckte det var dags att skriva på ett fyndigt sättom hur dagen upplevs, det kommer fler avsnitt om hjälten och hans vardag.
Har idag fått reflektera över över hur mycket man läser och skriver på en dag, med tanke på att ni har läst ända ner hit så har ni läst 499 ord fram till och med stycket innan detta. I och med denna uppgift har jag insett att man läser en enorm mängd text dagligen, och som student blir den siffran hysteriskt stor! Det är nästan så att man blir mörkrädd av att tänka på en sådan sak.
Har min dag bara bestått av att tro att jag är en deckare då? Nej blir svaret på den delikata frågan, i förmiddags ringde faktiskt en vän som jag saknar och pratade med mig, det kändes roligt att hon ringde, hoppas jag kan få träffa henne snart igen, men det ska jag få också till helgen är det sagt att vi ska på samma fest. Sen ska jag bosätta mig hos mina föräldrar i två veckor under min praktik, mammas mat är inte dum.
Och dagens I-landsproblem tar nog ett pris i dumhet, jag har kommit fram till att det är obekvämt att ha plånboken i bakfickan på jeansen. Detta medför att när det är för varmt för att ha en jacka på mig måste jag ha plånboken i bakfickan vilket jag inte gillar sådär jättemycket. Det måste betraktas som ett grymt I-landsproblem va?
Till sist, hur kan Bengt-Åke inte ringa och tjata på MODO-ligan inför hockey-vm? De är i bra form och förbannat duktiga hockeyspelare, men vi har ju olika syn på detta allihopa.
Nej mina lojala fans, nu ska jag ta tag i lite lattjo (not) litteratur inför morgondagens seminarium, någonstans i min deckartext skrev jag att det va lugnt för att jag var ung, det kan jag få äta upp imorgon!
On return seen
Hi then
/Fredo
Kommentarer
Postat av: Bollen!!
Hej Fredrik! Du är bäst!!
Postat av: Therese
Jag gillar introt, skarpt, mycket skarpt, fortsätt så!
Trackback
