The little boy and the balloon

Once there was this little boy who wanted a balloon, he thought long and hard on how to best catch a balloon. Up came the idea that he should pin the balloon with a needle. He went out and found a balloon he liked and stuck his needle in it. The balloon popped and the little boy went running home to his mother and cried. His mother told him "You can't sting the balloon you have to use you arms and hold it!"


The little boy went back outside and found a balloon that he liked. Wise from his mothers advise he grabbed the balloon and held it hard and close to his body! The balloon exploded under the pressure and the boy ran home to his mother crying. His mother looked at him and said "You can't squeeze the balloon to tight ‘cause it'll explode!"


The little boy went out again and found a beautiful balloon that he fell for immediately. Following his mothers advice he just stood next to the balloon and kept it company while hoping that the balloon would grab him. The balloon was beside him for a while until a sudden gale came and took it away. The boy drifted slowly home to his mother while sobbing, and his mother told him "You can't just wait for the balloon to catch you; you have to catch it yourself!"


The boy went back out in the cold world and made up his mind! "No more shall I chase balloons, they just disappear and makes me sad. From now on I'll go by myself!"


Är det för mycket begärt...

Att kunna räkna med folks ord, att kunna räkna med att folk säger till om de inte vill, om de inte kan, eller om de helt enkelt inte vågar. Ska det vara så sjukt svårt att lyfta luren och säga till, att skriva ett sms, eller varför inte skicka ett mail? Hur tänker man då? Ska man bli förbannad och tröttna på allt innan folk förstår att man behöver samspela i världen?

Det förefaller som om folk går i sin egen värld utan att fundera på hur människor runtomkring har det, hur de reagerar eller känner inför en uppgift? Hur kan man helt enkelt skita i sin omvärld och ta det med en axelryckning? Inser man inte hur illa det tar, hur tråkigt det är och att man faktiskt tar illa vid sig ibland?

Jag tror det är dags för mig också att göra som alla andra i den här jävla världen, sköt dig själv och skit i andra. Gör inte ett jävla dugg för att något ska uträttas, hända eller arrangeras. Flyt med och låt andra göra grovjobbet och skit i det om det helt plötsligt inte duger. Sen ska man väl ha mage att gnälla över att det inte händer något heller.

Det kokar just nu och jag är glad att jag slipper stå öga mot öga med det imorgon, just det jag ger det namnet "det" för det är inte mänsligt beteende. Det är respektlöst ansvarslös och allt annat än kollegialt!

Ska sura något djävulskt just nu.
/F

Idrott + alkohol

Rubriken ger en antydan av att vara åsiktstagande, men icke mina älskade läsare. Jag kom precis från en fest med mitt gamla fotbollslag, detta underbara gäng som jag gärna umgås med allt oftare! Nu sitter säkerligen en och annan läsare och börjar spy över att fotbollslag dricker sprit och blir fulla bara för sakens skull, men ni misstar er å det grövsta. Visst ett par av oss har blivit onyktra ikväll, men ingen har tvingat någon annan att supa till utan de som har druckit har valt det själva.

Det började med en fotbollsmatch där de äldre mötte de yngre, en trevlig tradition som bjuder på skratt, sköna dragningar och ett par alldeles för trötta gubbar. Matchen blev tyvärr avbruten på grund av oväder, men de yngre hade ledningen med 4-3 vid det tillfället. Då matchen inte spelades färdigt kan dock ingen segrare utses och vi får vänta på nästa års match för att få en segrare!

Efter fotbollen följde grillning och lite lekar som gav upphov till ett par skratt, bilder har tagits av mig och de kommer väl upp här allt eftersom. Lite charader med en udda variant som gillades rejält! Nu ska jag krama katten och somna tror jag! puss på er mina älskade läsare!!

RSS 2.0