Foul-Ida och Spritbaren
Marcuseev blev ohyggligt väckt av telefonen denna morgon, det var Foul-Ida som ringde och frågade hur de hade tagit sig hem från festen igår kväll. Gårdagskvällen hade Marcuseev spenderat hemma till en början, funderandes över vem eller vilka som kunde ha motiv nog att kidnappa en sekreterare på universitetet. Det visade sig att det fanns en rad människor som kunde ha motiv nog, det gällde alltså att forska djupare i personerna för att se vilka som kunde skrotas ur de misstänktas hög. Sin vana trogen drack Marcuseev alltid Whiskey medan han arbetade och det rådde inget undantag denna gång. Han hade lagom börjat begränsa sig till tre olika konstellationer som kunde vara misstänkta, de övriga fanns antingen inte kvar på universitet eller i livet. Två personer satt dessutom redan på ålderdomshem, Marcuseev suckade över att universitetets arkiv inte var bättre uppdaterat än så. Han skulle precis sätta sig och hårdgranska en grupp forna ekonomstudenter lite extra när telefonen ringde.
Det var Foul-Ida som ringde och frågade om han inte ville komma på fest i hennes korridor. Fester tackar man inte nej till, tänkte Marcuseev och slängde på sig lite parfym, skickade ner ett par pilsner i en påse och skuttade på cykeln i riktning mot Idas hus. Hos Ida var det fullt av lärarstudenter, något som Marcuseev gillade då dessa var de i särklass trevligaste att festa med av alla studenter. Foul-Ida själv var i sitt esse och skuttade runt i korridoren, full och glad som hon allt som oftast var nuförtiden. Hon tyckte att det var dags att dricka busgroggar och gick för att hämta en dunk hemkört som hon och Marcuseev satte sig och började dricka av. Det är här efter som minnena och historierna om kvällens fortgång går isär en smula, för Marcuseev och Foul-Ida är kvällen ett enda dunkel här efter.
Efter att de hade fått i sig en duglig mängd sprit och en mindre mängd groggvirke vinglade de tillsammans ner till HG, där de ägde spritbaren och satt och "shottade" hela kvällen. HG stängde klockan 03.00 varpå de två aningen överförfriskade vännerna vinglade hemåt mot deras kompis Bosse där det skulle hållas en liten efterkartong för den närmaste kretsen. Diskretion och smidighet har dock aldrig varit Idas styrka när balanssinnet är eftersatt, vilket ledde till att samtliga 250 besökare på HG fann sig inbjudna på efterfesten som troligtvis kommer få rykte som den bästa någonsin. Någon gång runt 07.00 hade festen slutat och både Marcuseev och Foul-Ida hade setts gåendes, med kraftig slagsida, hemåt. Ingen av dem hade morgonen efter minsta lilla minne av hur de hade hamnat hemma i sin respektive säng, det enda de kände sig säkra på var att de måste ha ramlat någonstans, för de hade båda ådragit sig kraftiga blåmärken över hela kroppen. De enades om att det bästa sättet att bota baksmällan var en promenad i rydsskogen och bestämde sig för att träffas utanför Ryds centrum 25 minuter senare.
Foul-Ida hade mycket kontakter runt om på campus efter sina år som festande student. Det gjorde att hon kunde bidra med mycket intressant skvaller om båda det och andra som hände på universitetet. Enligt henne gick det mycket rykten om att det var i Ekonomkretsarna man skulle söka efter gärningsmännen. De flesta ryktena pekade åt ekonomhållet och var av olika seriös grad. Idas eget favoritrykte var att några ekonomer var tjuriga över att universitetsrektorn ville förbjuda rosa pikétröjor på män, och därför skulle få rektorn att tänka om genom att kidnappa dennes sekreterare. Detta rykte kunde de båda vännerna skarpt avfärda eftersom de mycket väl visste att rektorn aldrig skulle tänka tanken om att utfärda ett sådant förbud, även om det vore ett skojigt förbud. Det tydliga verkade dock vara att det var bland dessa ekonomer Marcuseev skulle börja rota efter den skyldige.
När promenaden var slut fann de båda att HG hade öppnat igen och att de båda hade pengar över till ett besök i baren. De satte sig ner och beställde in ett par omgångar pilsner, lyssnade på musiken och umgicks med ett gäng lärarstudenter som i vanlig ordning hängde i baren på Herrgår'n.
- Imorgon. Sa Marcuseev
- Vadå imorgon? Undrade Ida
- Imorgon är det en ny dag, och då ska jag lösa den här gåtan. Replikerade Marcuseev.
- Du och dina gåtor, håll käft om dem nu och festa loss istället. Blev Idas sista kommentar.
Hon har rätt, tänkte Marcuseev, gåtorna tar vi imorgon ikväll festar vi och har trevligt. De båda vännerna bestämde sig för att stänga stället även denna kväll och beställde in ett par omgångar till.
Föga anade Marcuseev vilka enorma konsekvenser hans kommande arbete skulle få, och vilka turer han själv och hans vänner skulle tvingas till för att få fram sanningen kring det brott som begåtts på Campus Valla.
Pateten
Marcuseev vaknade tidigt den här dagen, klockan var inte mer än 11.37 när han slog upp ögonen. Han suckade över att han aldrig lyckades sova ut ordentligt. Till sin fasa såg han att tjejen han hade raggat upp på Herrgår'n dagen innan hade smitit iväg utan att säga adjö. Egentligen ville han vara lite arg på Sanna som hon hette, eller om det var Anna, Hanna eller Johanna, whatever tänkte han, hon borde ha stannat kvar på lite frukost i alla fall. Något nummer lär väl inte vara att räkna med heller tänkte han och traskade ut i kokvrån för att koka sig lite kaffe.
Han funderade på om han skulle ta sig upp till campus och gå på föreläsning, om det nu fanns någon föreläsning att gå på. Han var inte helt säker på hur hans schema såg ut dock, det var ingen på universitetet som visste hur hans schema såg ut. Ska vi vara riktigt ärliga är det inte många på universitetet som visste vad han fortfarande gjorde på campus. Han hade börjat på PA som ambitiös 19-åring, men det var 10 år och ett antal omtentor och programbyten sedan. Nuförtiden försökte han mest läsa lite kurser hit och dit i ett desperat försök att inte behöva ge sig ut i arbetslivet på heltid. Han jobbade dock lite extra som frilansande journalist åt en av de större kvällstidningarna i landet, där han allt som oftast skrev om olösta brott som han tyckte sig ha lösningen på.
Helst av allt ville han bli kriminalare, men det krävde att han gick igenom Polishögskolan och det hade han inte fysik till. Han led av dåliga knän och svagt hjärta. Dessutom var han alldeles för svag för whiskey, något som alltför ofta ställde till bekymmer i hans liv. Så var också fallet denna morgon, då han led av en fruktansvärd baksmälla när han satte sig och läste tidningens nätupplaga vid frukostbordet. Förstasidan fick honom dock att sätta morgonkaffet i halsen. Där stod att läsa "Universitetsrektors sekreterare kidnappad". Marcuseev insåg att detta var ett fall för honom och hoppade i kläderna och gav sig upp mot campus.
Campusområdet var fullt av poliser och ordningsvakter som stoppade folk och frågade ut dem om vad de hade sett denna morgon då kidnappningen hade ägt rum. Marcuseev som hade press-legitimation letade upp befälhavande polis och började ställa frågor, något som kommissarie Jörgensen inte verkade alltför road över. Det Marcuseev fick veta var att ett gäng, troligtvis studenter, som strax före klockan nio på förmiddagen hade stormat in på Universitetets huvudkontor iförda D-overaller och utfört kidnappningen. Det mest trovärdiga var dock, enligt kommissarien, att det rörde sig om studenter på ett annat program som använde falska overaller för att förvilla ordningsmakten. Än så länge hade inga krav om lösensummor ställts ut och polisen hade inga som helst ledtrådar eller tankar om vem eller vilka som kunde tänkas ha motiv till kidnappningen. Marcuseev tackade för pratstunden och lämnade sitt visitkort och bad kommissarien ringa och meddela när en eventuell presskonferens skulle äga rum.
Marcuseev gick in på universitetets kontor och började gå igenom betygsbanken och arkiven i hopp om att kunna hitta någon som hade motiv nog för att kidnappa rektorns sekreterare! Han tittade på klockan och insåg att det skulle bli en lång dag och troligtvis sen natt innan han var färdig, men det gjorde honom inget. Det här var det han älskade mest av allt. Av bara farten glömde han bort det seminarium han skulle ha gått på, men vad fasen det finns fler tillfällen tänkte han och fortsatte gräva i arkivet.
